1769-1830 British Sir Thomas Lawrence Galleries was a notable English painter, mostly of portraits. He was born in Bristol. His father was an innkeeper, first at Bristol and afterwards at Devizes, and at the age of six Lawrence was already being shown off to the guests of the Bear as an infant prodigy who could sketch their likenesses and declaim speeches from Milton. In 1779 the elder Lawrence had to leave Devizes, having failed in business and Thomas's precocious talent began to be the main source of the family's income; he had gained a reputation along the Bath road. His debut as a crayon portrait painter was made at Oxford, where he was well patronized, and in 1782 the family settled in Bath, where the young artist soon found himself fully employed in taking crayon likenesses of fashionable people at a guinea or a guinea and a half a head. In 1784 he gained the prize and silver-gilt palette of the Society of Arts for a crayon drawing after Raphael's "Transfiguration," and presently beginning to paint in oil.   Related Paintings of Sir Thomas Lawrence :. | Lawrence exhibited in 40 Royal Academy annual exhibitions | Self-portrait | Portrait of Frederick H | Sarah Siddons as the Tragic Muse | Portrait of Queen Charlotte |
Related Artists:
FROMENT, Nicolas
French Early Renaissance Painter, ca.1430-1485
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Noble, Thomas Satterwhite
American, 1835-1907 was born in Lexington, Kentucky. He grew up on a plantation where hemp and cotton were grown. Noble saw the effects of slavery firsthand and portrayed many scenes of the Old South in his works. He attended Transylvania University in Lexington and studied art with Oliver Frazier and George P. A. Healey and moved to New York, New York in 1853 at age eighteen. He first studied painting with Samuel Woodson Price in Louisville, Kentucky in 1852, then with Thomas Couture in Paris, 1856-1859 and returned to the United States in 1859. He served in the Confederate army from 1862-1865 during the American Civil War, despite his avowed hatred for slavery. After the war, he had a studio in New York City 1866-1869. In 1869, Noble was invited to become the first head of the McMicken School of Design in Cincinnati, Ohio, a post he would hold until 1904. During his tenure at the McMicken School of Design, Noble moved briefly to Munich, Germany where he studied from 1881-1883. He retired in 1904 and died in New York City, April 27, 1907. He is buried in Spring Grove Cemetery in Cincinnati. Noble's works are largely historical presentations. Modern critics have viewed them as overly romanticized, while others believe that he painted realistic scenes from actual events. One of his most famous paintings is The Modern Medea (1867) which portrays a tragic event from 1856 in which Margaret Garner, a fugitive slave mother, has murdered one of her children, rather than see it returned to slavery.